Magnetröntgen ger detaljerade bilder av kroppens organ och mjukvävnader och används för att upptäcka förändringar som kan tyda på exempelvis tumörer, inflammationer, blödningar eller cirkulationsrubbningar. En magnetröntgen är särskilt användbar för att upptäcka förändringar i hjärna, ryggmärg, bukorgan, leder och andra delar av rörelseapparaten.

Hur fungerar det?

Magnetröntgen bygger på magnetfält och radiovågor. När kroppen placeras i ett starkt magnetfält reagerar väteatomer i kroppens vävnader på radiovågorna som skickas in. När signalerna från atomerna fångas upp av mottagare i maskinen kan en dator omvandla dem till tvärsnittsbilder av kroppen och på så sätt skapa mycket detaljerade bilder utan att man behöver utsätta kroppen för joniserande strålning.

Till skillnad från datortomografi (CT) och slätröntgen ger magnetröntgen överlägsen kontrast mellan olika typer av mjukvävnad. Det gör att man kan identifiera förändringar i exempelvis hjärna, ryggmärg, leder och inre organ med hög noggrannhet.

Vilka sjukdomar kan man upptäcka?

Magnetröntgen är en ofarlig metod för att upptäcka flera olika förändringar i stora delar av kroppen.

Hjärna och nervsystem

Magnetröntgen används ofta vid neurologiska symtom.
En magnetröntgen av hjärnan kan påvisa:

  • Stroke
  • Tumörer
  • Multipel skleros
  • Inflammationer
  • Hjärnblödningar
  • Missbildningar i hjärnan

Även ryggmärgen kan undersökas vid misstanke om:

  • Diskbråck
  • Nervinklämmning
  • Skador på ryggmärgen

Leder, muskler och skelett

Vid smärta eller skador i knä, axel, rygg eller andra delar av rörelseapparaten används magnetröntgen för att undersöka strukturer som inte syns på vanlig slätröntgen. Det kan till exempel handla om ledband, senor, brosk och menisker, där även små skador kan ge upphov till smärta eller nedsatt funktion.

På bilderna kan man också se vätskeansamlingar, svullnad och tecken på inflammation i mjukdelarna samt förändringar i benmärgen. Med magnetröntgen är det möjligt att se frakturer som inte syns med andra metoder och infektioner i skelett eller mjukdelar.

Inre organ och kärl

Magnetröntgen används för att undersöka inre organ i bröstkorg, buk och bäcken. Bilderna kan ge viktig information vid misstanke om tumörer, cystor, inflammation och medfödda förändringar i bland annat lever, njurar, mjälte, bukspottkörtel, livmoder, äggstockar och prostata. MR-tekniken är också värdefull vid bedömning av olika leversjukdomar som skrumplever och fettlever, samt vid kartläggning av tumörutbredning inför kirurgi.

Med MR är det möjligt att undersöka blodkärl, framför allt i hjärnan, halsen, buken och benen. Med så kallad MR-angiografi kan man identifiera kärlförträngningar, aneurysm (kärlvidgningar) och blodproppar utan att behöva gå in i kärlen med kateter.

Tumörer och inflammationer

Magnetröntgen kan skilja mellan olika typer av vävnad med hög precision och har därför blivit ett viktigt verktyg vid utredning av tumörer. Det gör det möjligt att identifiera både godartade och misstänkt elakartade förändringar i exempelvis hjärnan, ryggmärgen, levern, bukspottkörteln, lymfkörtlarna och skelettet. Undersökningen används också för att avgöra hur utbredd en tumör är och om det finns spridning till omgivande vävnad eller andra delar av kroppen, så kallade metastaser.

Det är också möjligt att se inflammation på röntgen med magnetkamera, mycket tydligare än med vanlig slätröntgen eller datortomografi (som i vissa fall kan visa tecken på inflammation, men sällan själva inflammationen). Magnetröntgen används särskilt för att se inflammation i mjukvävnader, leder, muskler och inre organ och kan påvisa exempelvis tarminflammation, reumatiska ledsjukdomar, infektioner i skelett eller ryggmärg samt neurologiska tillstånd där inflammation påverkar nerver eller hjärnvävnad.

Hur går magnetröntgen till?

En magnetröntgenundersökning planeras utifrån vad som ska undersökas och hur detaljerade bilder som behövs. Hela processen, från förberedelser till efterföljande instruktioner, är anpassad för att ge bästa möjliga bildkvalitet och en trygg upplevelse. Om du upplever klaustrofobi under magnetröntgen finns det flera metoder för att lindra de känslor och reaktioner som det kan trigga.

Förberedelser

Oftast behövs inga särskilda förberedelser, men i vissa fall, exempelvis vid undersökningar av bukorgan, kan du bli ombedd att fasta några timmar i förväg. Det är också vanligt att du får fylla i en hälsodeklaration, framför allt för att kontrollera om du har något metallföremål i kroppen som kan påverka undersökningen, såsom pacemaker, implantat eller konstgjorda leder.

Du får ta av dig smycken, klocka, hörapparat och andra föremål som innehåller metall. Kläder med dragkedjor eller metallknappar byts oftast ut mot sjukhuskläder.

Vissa undersökningar kräver att du dricker en vätska innehållandes kontrastmedel eller tömmer blåsan före undersökningen.

Under undersökningen

En magnetkamera är formad som en tunnel med öppning i bägge ändar. Under undersökningen ligger du på rygg på en smal brits som långsamt skjuts in i tunneln – det är viktigt att du ligger helt stilla under hela undersökningen för att bilderna inte ska bli suddiga. I vissa fall används kuddar eller remmar för att stabilisera kroppen och göra det lättare att slappna av.

Under bildtagningen ger magnetkameran ifrån sig ett högt, rytmiskt ljud. För att dämpa ljudet får du öronproppar eller hörselkåpor, och ibland kan du lyssna på musik. Undersökningen är smärtfri, men en del personer kan uppleva det som obehagligt att ligga i ett trångt utrymme. Vid behov kan du få lugnande läkemedel eller undersökas i en mer öppen MR-kamera om det finns tillgängligt.

Undersökningens längd varierar beroende på vilket område som ska undersökas. En enkel undersökning kan ta 20–30 minuter, medan mer omfattande bildtagning kan pågå i upp till en timme. Personalen övervakar dig under hela undersökningen och du har möjlighet att få kontakt med dem via en knapp eller mikrofon.

Vid användning av kontrastmedel

I vissa fall används kontrastmedel för att förbättra bilderna. Det ges då via en ven i armen, oftast i form av ett ämne som innehåller gadolinium. Kontrastmedlet gör det lättare att se skillnader i blodflöde, kärlstruktur och vävnadsgenomblödning, vilket kan vara avgörande vid till exempel misstanke om tumör, inflammation eller kärlsjukdom.

De allra flesta tolererar kontrastmedlet utan problem, men det finns en liten risk för reaktioner i form av överkänslighet. Om du har nedsatt njurfunktion görs ibland en extra bedömning innan användning av kontrastmedel, eftersom gadolinium utsöndras via njurarna.

Efter undersökningen kan du vanligtvis återgå till dina vanliga aktiviteter direkt, även vid användning av kontrastmedel. Om du har fått lugnande medicinering kan du däremot behöva vila och undvika bilkörning resten av dagen.

Nästa steg

Efter undersökningen analyseras bilderna av en röntgenläkare som skickar sitt utlåtande till den läkare som har beställt undersökningen. Beroende på vad bilderna visar kan nästa steg bli fortsatt utredning, behandling eller uppföljning. Du får information från din läkare när svaret är klart och om något behöver göras vidare.

Boka en undersökning

Fyll i bokningsformuläret och fả en garanterad
undersökningstid inom 10 dagar.